måndag 2 februari 2009

Processen eller: Hur man skadeskjuter ett ego

(inblick i T4)

Billy Boy såg självklart till att starta en process mot Svartrocken (Viktigpettern). Han var säker på att kunna få ersättning för både materiella och ideella skador. Kausalitetskedjan mellan Svartrockens oaktsamma beteende och Billys skador var ju både självklar och logisk, resonerade Billy Boy.

Billy anlitade ingen advokat eftersom han ansåg att han själv kunde klara processen. Han hade ju redan läst juridik i två terminer. Han skrev alltså alla sina inlagor själv där han, i eget tycke, lyckades bevisa den akvariata kausalitetskedjan. Han krävde alltså Svartrocken både på ett AB, hundra papp, samt ersättning för andra materiella och ideella skador där vissa krav särskilt utmärktes. Till exempel kravet på ersättning pga. fortsatt oförmåga att spela fingerplocksmusik på gitarren.

Med den förstörda handleden och de obotligt stela fingrarna var faktiskt endast ett mycket monotont ackordspelande möjligt. Samma skador gjorde att Billy inte kunde skriva lika bekvämt och snabbt som förut, eller skapa konst. Därav skadeståndskrav för starkt begränsade möjligheter att uppnå inre frid och djupare självinsikt genom konstskapande. Dessutom krävdes Svartrocken på ersättning för förstörda möjligheter till ”casual avkoppling”, samt ersättning för en bråkdel av de ohyggligt stora summorna Billy så småningom skulle ha tjänat på allt sitt skapande (en bråkdel = 1 mille).

Billy Boys förvåning var desto större när domaren, efter kort men livligt resonerande med sina hjärnspöken, kom fram till att Billy Boy inte hade rätt till någon ersättning alls. ”Shit happens liksom” – var hans domslut. Vidare hörde domaren vittnen (basgruppsmedlemmar och dylika) om hur mycket tid käranden (Billy Boy) lade på studierna per vecka. Två timmar utöver obligatoriet per vecka var för lite tyckte domaren. Så avfärdades kravet på ett högre betyg. I frågan om den uteblivna prissumman för novellen tittade domaren på de tidigare gångerna Billy hade deltagit i olika texttävlingar och kom fram till att de två gångerna Billy hade tagit ändan ur vagnen och faktiskt lyckats skicka in texterna hade juryn endast skrattat sig fördärvade åt texterna. Det bör tilläggas att juryn skrattade åt fullt seriösa försök till ångestladdat drama i Bergman-stil och inte någon uppsluppen fars. Novellen hade alltså, mest troligt, blivit bemött på samma sätt denna gång också. Den hade säkert inte fått första priset oavsett vilken pöl den inte hade hamnat i och därför skulle inte Billy få hundra papp av Svartrocken.

- Men… försökte Billy Boy. Allt mitt skapande då? Ska inte jag ha åtminstone något för att jag aldrig kan skapa mina planerade grandiosa verk?

- Vilket skapande? var det gäckande svaret från det höga och skumt belysta podiet. Skapande kan man endast tala om när man har nedkommit med ett färdigt verk. Hittills har inte NÅGON sett något ens i närheten av ett avslutat alster från dig. Domaren fortsatte att stärka sitt domskäl genom att krossa Billy Boys uppblåsta självkänsla. Du kanske har haft förmågan att skapa, men eftersom du inte bevisat det innan skadan måste din förmåga anses vara förslösat i vilket fall och förmågans bortfall är därför inte ersättningsgillt. Eftersom den mest troligt aldrig hade kommit till uttryck ändå! Därmed basta. Ja, alltså sauna. Du betalar den ärevördige Svartrockens omkostnader. Adjö!

Den förhatlige Svartrockens skratt (det skrattet igen…) och den surmulna domarens föraktfulla min brände i Billys muskellösa bröst ännu en månad efter processen när han satt i parken vid gamla Juridikum och Värmlands nation i sommarvärmen. Faktum var att nedstämdheten hade förföljt honom ända sen T2 blev förstört på grund av händelsen över ån. Han behövde perspektiv på tillvaron, så han tittade upp mot de två tornen och koncentrerade sig på deras storlek och mäktiga uppsyn. Känslan av alltings relativitet ville ändå inte infinna sig. Ett sumpat AB kändes fortfarande som ett sumpat AB, den gipsade armen fortsatte klia under gipset och nacken gjorde fortfarande ont på grund av mitellan.

Just när han skulle ta sin tjuguelfte djupa klunk ur vinflaskan för att kunna hänge sig åt ännu större självömkan flög ett flygblad mot honom och fastnade mot hans ansikte…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar