(biter juridik på Gud?)
TACK TILL ER LÄSARE FÖR ALLA UPPMUNTRANDE ORD. JAG HAR TRÅKIGA NYHETER. BILLY BOY LÄGGS NER I BLOGGFORM. MANUSET SKA SKICKAS TILL NÅGRA FÖRLAG FÖR ATT PRÖVA LYCKAN DÄR. DETTA ÄR NÄST SISTA INLÄGGET. JAG ÄR VERKLIGEN LEDSEN OM NI BLIR BERÖVADE EN MENINGSFULL FRITIDSSYSSELSÄTTNING NU. OM NI VILL SE BILLY BOY I BOKFORM SÅ FORT SOM MÖJLIGT SKA NI FÅ SKRIVA PÅ EN UPPROPSLISTA OM ATT DET FÖRLAG JAG FÖRHANDLAR MED SKA GE MIG ETT DRÄGLIGT FÖRSKOTT SÅ JAG KAN SKRIVA FORTSÄTTNINGEN PÅ ÄVENTYREN PÅ HELTID...
NÄSTA INLÄGG ÄR DET SISTA I BLOGGFORM.
BILLY BOY ÄR DÖD, LEVE BILLY BOY!!!
Vid det här laget sög Billys liv, rent ut sagt. Billy var långt ifrån nöjd med sitt liv, därför beslöt han sig för att riva upp den astronomiska skulden med den gigantiska räntan för det defekta liv han hade fått. Om hans liv inte hade varit defekt hade han väl aldrig hamnat i denna röriga situation? Så resonerade Billy och beslutade sig för att söka upp skuldebrevsinnehavaren. Det vill säga Gud.
Han satte sig för att fundera ut hur han skulle komma till Gud. Följande kom han fram till. Det var allmänt vedertaget att den bibliska guden var ansvarig för hela röran som kallades Universum (den variant av Universum som ofta brukar visas i Illustrerad Vetenskap). Och det var också känt att när den bibliska guden uppfanns placerades han i himlen. Himlen på gudsskapelsetiden var det man såg ovanför sig, alltså moln och sådant… Moln som våra flygplan flyger över nuförtiden. Alltså… Billy behövde endast ta ett flygplan ovanför molnen och sen hoppa ut och sikta in sig på det mjukaste och största molnstycket eftersom gubben Gud förmodligen skulle vilja vara just där.
Sagt och gjort. Billy landade mycket riktigt framför en gård med skylten ”Gud – den bibliske”, ”Vänligen sjung arian Piéta Signore vid intåg” stod det vidare. ”Nog för att jag kan den, ” tänkte Billy ”men näe,” tänkte han vidare och stövlade in. Billy mottogs över ett parti schack, det var praxis där uppe, med Billy spelandes den statistiskt sett underlägsna färgen svart. Efter en accepterad damgambit variant klassisk, var spelet i full gång.
- Jag är allsmäktig och allvetande. Jag ger liv och tar liv, sa Gud och schackade Billy med sin svarta löpare på damflygeln.
- Du är orättvis. Du gav mig ett defekt liv och ändå kan jag inte jämka skulden, sa Billy och parerade med C-springaren.
- Du tillverkar ditt eget liv. Livets innehåll var aldrig en del av avtalet, sa Gud och utvecklade sin G-springare.
- Men du är ju den som ger liv, sa du nyss? sa Billy och försvarade sin springare med sin svarta löpare.
Gud flyttade ut sin dam och hotade att förstöra svarts bondestruktur på kungsflygeln.
- Men du själv utformar den. Du rår inte över andras fria vilja, men… Du är fri vad gäller dina känslor och reaktioner inför allt som händer. På det sättet är det du själv som tillverkar ditt liv.
Billy prioriterade damens aktivering inför bondeförsvar, genom att placera damen på C2.
– Liv är det vackraste som finns och det får ni människor av mig. Jag kräver inte mycket i gengäld. Bara att ni ska lovprisa mig resten av era liv, fortsatte Gud och slog den oförsvarade G-bonden.
– Men varför ger du oss liv i första hand? Bara för att vi ska lovprisa dig hela livet? svarade Billy samtidigt som han gjorde en lång rockad och vände plötsligt underläget till ett mycket starkt spel.
Billy hade därmed aktiverat alla sina pjäser och sammanbundit tornen, medan Gud fick problem på grund av utebliven rockad och att endast damen och två lätta pjäser var utvecklade. Låt gå att damen är den starkaste pjäsen…
Efter ett långt och komplicerat slutspel, där Billy förlorade sitt övertag på grund av sin otillräckliga erfarenhet, blev det ändå remi.
- Du får inget nytt liv, men för det du redan har fått har jag fordran på. Sjung ”Piéta Signore”, jag tycker om det stycket, befallde Gud.
- Du kan inte ha en sådan fordran på mig eftersom ditt avtal är ensidigt tvingande och av ockerkaraktär, svarade Billy. Och förresten är alltför många av dina egenskaper mänskliga, därför måste du vara påhittad, åtminstone vägrar jag att förhöja över mig själv någon lika mänsklig som jag, fortsatte han. Du finns inte i den mening din existens görs gällande, hann han avsluta med innan Gud och hela gården försvann i logikens virvelvind (likt den vinden i Liftarens Guide till Galaxen) och Billy föll rakt genom molnen…
Vem har fordran gentemot vem egentligen? Förbise de uppenbara oegentligheterna i schackpartiet.
