Introducering av hjälten som senare skall orsaka de juridiska problem tentanden skall lösa. Tentatiden är begränsad till ungefär halva den tid du skulle behöva för att lämna in tillfredsställande svar så planera din skrivtid ordentligt. Lycka till!
Allting började med att Billy Boy (vår hjälte med förbehåll) gick till sängs alldeles för sent, vilket skulle visa sig få kosmiska konsekvenser under följande dag.
Klockan var redan 11 på den gråmulna torsdagsförmiddagen när Billy vaknade. Det var långt efter det att väckarklockan hade självdött i besvikelse över att inte kunna fullgöra sin uppgift – att väcka den sovande Billy. Endast fem timmar återstod innan PM nummer ett för termin två skulle lämnas in i en kvasipostlåda vid gamla Juridikum. Den tredje och sista sidan av promemorian återstod då att skriva klart och vi kan förstå att Billy kände sig lite stressad. Rappakaljan (promemorian) skulle ju kollas igenom också - för stavfel, grammatikfel, cirkelresonemang, förnekelse av naturlagar, erkännelse av samröre med hin håle osv. – ja, allt det som vanligtvis uppmärksammas i juristernas promemorior. Inte nog med promemorian, den ambitiöse, duglige, välorganiserade (vi skall inte belasta beskrivningen med adjektiv som reslige, stilige och potentiellt stenrike) Billy Boy hade faktiskt också tänkt skriva en kort novell som han skulle skicka till tidskriften Vår bostads novelltävling. Billy skrev därför klart den juridiska texten på en timme. En text i vilken han med stor pondus argumenterade kring termer som ”dolus mater plastfamilias”, ”adekvat kupa” och frågor som Saabbilars strikta regressrätt mot rottweilerhundar, och började så med den skönlitterära texten.
Arbetet med den texten gick däremot inte så bra eftersom vår hjälte plötsligt drabbades av idétorka som blåste in ända från Svarta sanden-öknen och en skrivkramp av dimensioner som endast kan jämföras med en divas ego… Vår hjälte beslöt sig att avhjälpa situationen genom att halsa en halv flaska gammalt körsbärsvin som stått i solen på bokhyllan… Han återfick medvetandet på lyktstolpen utanför fönstret, där han tjoade, snurrade och gjorde utmanande rörelser åt alla förbipasserande. Han insåg omedelbart det olämpliga i sitt beteende, skrev därför ett brev till pressen - ”det gäller att ligga ett steg före dom där gamarna,” tänkte han - om att han ensam var ansvarig för sitt beteende och institutionen på intet vis skulle belastas, vek ihop brevet till ett flygplan, skickade iväg det till Upsala Färska Blaskans redaktion, gled nerför stolpen, samlade ihop sina kringkastade kläder och sprang lite skamsen mot sitt rum.
Väl inne på rummet avslutade han sin kärleksnovell med banala klichéer i bästa Bollywood-anda ”det funkar ju på bio”, tänkte han och andades äntligen ut. Han var klar att lämna in båda texterna. Klockan var då 15:30 denna ultragråmulna eftermiddag, en torsdag för inte så länge sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar